Surdegsbröd

Det här med surdeg är en blandning av känsla, kemi och kärlek har jag förstått. För två år sedan gjorde jag ett misslyckat surdegsbröd och efter detta tänkte jag att "nej detta var inget för mig". Men efter att ha sett min vän Thomas fina bröd som han gör ville jag prova mig på det igen. Det är ju verkligen en hel vetenskap och övning ger färdighet (eller kanske flera surdegar ger mer förståelse för hur de ska vara.)

Jag lät min surdegsgrund ta tid, jag tog bort och matade om när den inte såg ut att ha börjat bubblat något och tillslut såg den ut så som jag (enligt bild) såg ut att den skulle göra.

Guidning och recept tog jag rakt av från Pain de Martins surdegsskola.
Nu står min surdegsgrund i sin glasbunke i kylen och vilar. Så får jag mata och hålla den vid liv, för efter detta bröd som blev betyyydligt bättre och godare än mitt förra kommer jag att vilja göra mer :)

De efterlängtade bubblorna!

Efter all jäsning

Gräddat & klart

Aningens kompakt kanske, men lite lufthål finns där.

Smakade smaskens gjorde det i alla fall och med en härlig skorpa på brödet!